tisdag 18 juni 2013

Good Omens av Terry Pratchett och Neil Gaiman

Originaltitel: Good Omens: The Nice And Accurate Prophecies of Agnes Nutter, Witch
Författare: Terry Pratchett, Neil Gaiman
Förlag: William Morrow & Company
Originalspråk: Engelska
Utgivningsår: 1990
Genre: Fantasy, Humor

Handling:
Enligt 'The Nice and Accurate Prophecies of Agnes Nutter, Witch' (världens enda korrekta bok med profetior, skriven 1655, innan hon exploderade) kommer världen att gå under på Lördag, närmare bestämt nu på lördag, precis innan middagstid.
Så de Godas och de Ondas arméer samlar sina krafter, Atlantis reser sig ur havet och grodor faller från skyn. Allt verkar gå enligt den gudomliga planen. Förutom att en, något kinkig ängel och en lev-snabbt-dö-ung-demon (som båda levt länge på jorden och blivit riktigt fäst vid sin livsstil) inte alls har någon lust att delta i den stundande Armageddon.
Och så var det den lilla detaljen att någon råkat förväxla Antikrist..

Omdöme:
Det här är en bok som jag verkligen älskar. Den har så mycket humor och samtidigt intelligens. Neil Gaimans intresse för mytologi skiner igenom och Pratchetts humor är omisskännlig.
Jag har läst den här boken en gång tidigare, det var faktiskt den första bok jag läste av både Pratchett och Gaiman, och även om jag gav den en fempoängare redan då så är kärleken ännu starkare nu. Förmodligen för att jag "känner" båda författarna och nördigt (och girigt) slukar varje sida och söker efter deras specifika fingeravtryck.
Mytologi, fantasy, humor och filosofi är fyra ord som beskriver boken bra.
Mina favoritkaraktärer är såklart ängeln Aziraphale och demonen Crowley ("An Angel who did not so much Fall as Saunter Vaguely Downwards")
Och jag gillar den lilla romansen mellan häxan Anathema och "häxjägaren" Newton Pulsifer (påminner starkt om Discworlds häxa Magrat Garlick och (narren) Verence II).
Däremot är jag även medveten om att den här boken inte är för alla, engelskan är halvsvår och jag var tvungen att läsa om vissa stycken flera gånger för att hänga med. Det kan även, som sagt, vara en fördel att känna till Gaimans och Pratchetts tidigare verk för att verkligen uppskatta boken.
Jag ger Good Omens betyget 5/5!

Läs även Gottfrids recension här.


Omslaget:
Omslaget är inte så jättesnyggt men det duger.

Andra omslag:
 
1. Helt okej, men ser mer ut som en äldre filmposter än en bok.
2. Det var den här pocketversionen jag läste första gången. Helt okej, jag gillar teckningarna av Aziraphale och Crowley.
3. Riktigt snygg!
4. Nja, jag gillar inte riktigt illustrationen. Ganska tråkig.
5. Lite småkul, förutom &-märket som försvinner i allting..
6. Snygg! Riktigt stilren.
7. Jättesnygg!
8. Heeeemsk!


Övrigt - lite fanart:



Aziraphale och Crowley? ;)


1 kommentar:

  1. Blir verkligen bara mer och mer sugen på att läsa Gaiman!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...